En klar, en kvar

Så, då var jag klar med en av mina hemtentor. Det känns väldigt skönt, nu kan jag sluta stressa och sluta oroa mig för att jag inte ska hinna.

Det här med tentainlämning är alltid en något panikartad del av studietiden, det är säkert många som känner likadant. Och framförallt är det skönt att känna att man inte är ensam om att känna så. Nu kommer nästa steg i hemtentan, att vänta på besked. För mig är det nästan det värsta av allt. Att inte veta hur det har gått. Jag får tänka som jag brukar, det ordnar sig. Omtentor finns till och det är ju någon som ska skriva dem. Det kanske verkar lite otaktiskt att tänka så men jag känner att pressen som jag känner efter de krav jag ställer på mig själv minskar. Och om det nu är så att jag inte lyckas denna gången så är det inte hela världen. Jag har trots allt haft turen att klara av allt under terminerna så jag har inget hängande efter mig.

Nästa tenta jag ska skriva är en metod och teori tenta i kandidatkursen i historia. Jag känner mig lugn inför skrivandet, men återigen, det är väntan på resultat som är det mest spännande. Och det finns inget som är mer spännande än att läsa reslutatlistan och se om man är godkänd eller ej.

Att tentor utges för att vara avgörande och dramatiska är en intressant företeelse. Men jag vet om att så länge jag gör mitt bästa så kan jag vara nöjd med mig själv.

På återseende!
/Annica